Regissören Marcus Carlsson om föreställningen Små äktenskapliga brott.

Vad var det med pjäsen du gick igång på?
Jag blev överraskad! När jag läste pjäsen första gången drogs jag med i vändningarna och hur huvudkaraktärernas relation utvecklades. Det handlar kort och gott om kärlek, ett tema som jag undersökt i alla mina filmer och pjäser. Eric Emmanuel Schmitts manus är både djupt och ytlig, vilket jag gillar. Det finns en fasad som våra karaktärer rör sig i, men ju längre in i föreställningen vi kommer, desto närmare hamnar vi deras kärna. Det är roligt och det är mörkt, skiftningar som faktiskt inte är så vanliga att hitta i en pjäs. Iallafall inte med en sådan elegans som i Små äktenskapliga brott.


Vilka teman i pjäsen är viktiga för dig?
Relationen och tid. Våra huvudkaraktärer, Lisa och Gilles, har levt tillsammans länge och hamnat i en återvändsgränd i sin relation. De har sin historia, men deras framtid är öppen och osäker. Det är också kul hur pjäsen leker med genrer som thriller och deckare.


Vad inspirerar dig som regissör?
Just nu inspireras jag mycket av film. Jag tycker om att använda mig av någon slags ”klippteknik” även när jag regisserar för scen. Lekar med tid och rum. Att skapa båda hårda klipp och mjuka övergångar. Inför Små äktenskapliga brott har jag lyssnat mycket på musik och sett om tre Hitchcock filmer - Studie i brott, Fönstret åt gården och Frenzy. Dessa har inspirerat mig till lekar med publikens blick. Vad är egentligen spänning? Och vad ska publiken se eller inte se?


Varför tycker du att man ska se Små äktenskapliga brott?
För att bli underhållen. Men också för att få se på en relation i ett förstoringsglas. Det blir en filmisk och intim föreställning med mycket svart humor och Hitchcock-stämning.


Läs om Små äktenskapliga brott och boka biljetter