Vi har pratat med dramatikern Alma Lindé om processen bakom Borås Stadsteaters jubileumspjäs Vad boråsarna vill ha, vad det är för pjäs och hennes tankar om Borås.

Vad tänkte du när du fick uppdraget att skriva en föreställning för att fira Borås Stadsteaters 60-årsjubileum?
Min första tanke var: "Shit, vilken ära!" Snabbt följt av "Vad absurt att de vill sätta en stockholmare på att definiera Borås teaterhistoria". Men just därför har jag verkligen försökt göra mitt allra bästa för att förstå teatern och Borås som stad på djupet i arbetet för att ta fram den här pjäsen.

Kan du beskriva hur din process har sett ut?
Jag började med att spendera några veckor i Borås där jag bara samlade in en massa material. Framför allt genom intervjuer av väldigt många människor som jobbar, eller någon gång har jobbat på teatern. Jag försökte hitta så många guldkornsanekdoter som möjligt, läste alla recensioner av gamla uppsättningar som jag kunde hitta i Borås Tidnings arkiv och frågade alla vilka föreställningar de tyckte hade varit de bästa och sämsta som någonsin satts upp på teatern. Det sistnämnda hade ju dock alla helt motsatta åsikter om. Sen började jag skriva sketcher utifrån allt det här som jag presenterade för teaterns medarbetare i olika omgångar. Och tillslut blev det ”Vad boråsarna vill ha”.

Vad är det för typ av pjäs?
Först och främst är det en komedi! Min ambition har varit att skapa en pjäs som är väldigt underhållande och där man kan känna igen sig, oavsett om man jobbat där i 40 år, är en gammal chef som fått sparken efter en dag, en trogen besökare, eller om man aldrig satt sin fot på teatern men kanske har läst om den i tidningen. Sen har den väldigt många metainslag och berör allt möjligt som hänt på teatern genom tiderna, såväl bra som dåligt. Men jag har fokuserat på att hitta det roliga i allt.

Vad hoppas du att publiken ska uppleva?
Jag hoppas såklart att de kommer att skratta väldigt mycket! Om jag får sitta där på premiären och höra hur hela teatern är fylld av gapskrattande boråsare - då har jag nått mitt mål.

Vad har du för tankar om Borås Stadsteater och Borås efter din djupdykning i teatern och dess historia?
Framför allt att både Borås Stadsteater och Borås som stad är väldigt underskattade. Det finns en slags jargong bland många boråsare som är lite "Ja, vi vet att vi inte har nåt märkvärdigt här. Vi är ju bara Borås". Men när man skrapar lite på ytan så märker man väldigt snabbt att det där bara är snack - att det tvärtom finns en jättestor stolthet och lojalitet till både staden och dess stadsteater. Bara det att det finns flera generationer i samma familjer som har vigt hela sina liv åt att arbeta på Borås Stadsteater, och som aldrig skulle jobba någon annanstans, tycker jag säger allt. Hur hela staden gick samman för att stoppa rivningen av den gamla träteatern är ett annat fantastiskt exempel. Jag har aldrig hört talas om att det hänt på någon annan plats i Sverige. Men också alla kritiska röster och åsikter om hur stadsteatern ska bedrivas - det är ju egentligen bara ett tecken på ett enormt engagemang. Om ingen brydde sig skulle de ju bara strunta i att uttala sig om saken.