VEM ÄR KRISTIN?

Fröken Julie - handling

Det är midsommarafton. I köket står kokerskan Kristin och förbereder en måltid åt sin fästman Jean, grevens stiliga betjänt. Jean kommer in och berättar att fröken Julie, som är ensam hemma med tjänstefolket medan hennes far greven är på fest, verkar blivit galen – minglar runt bland tjänstefolket och har till och med bjudit upp honom till dans. Fröken Julie gör entré i köket och ber Jean, som påpekar det opassande i att han får mer uppmärksamhet än de andra manliga anställda, om ännu en dans.

När Kristin somnar på en stol i köket förändras stämningen. Julie berättar om sina drömmar och rädslor. Jean avslöjar hur han som ung förälskat sig i henne men insett att en statpojke som han aldrig kunde få en överklassflicka som hon. Det hettar till och de hamnar i Jeans sovrum. Efteråt överväldigas de av insikten om konsekvenserna deras handling kommer få; det kommer bli en skandal!

Julie drabbas av skam och rädsla och vädjar till Jean, som föreslår att de ska rymma till Schweiz och öppna ett hotell, att övertyga henne om sin kärlek. Jean avvisar henne med att de inte kan ge uttryck för sina känslor. Deras kärlek är oanständig och stötande! Snart klarnar det för Julie att Jean inte alls är intresserad av en framtid tillsammans, utan har utnyttjat situationen för egen vinning, i önskan om att avancera i samhällshierarkin. Han ber Julie att ensam ge sig av från gården. Julie är förtvivlad och vägrar.

Kristin vaknar upp utan en aning om vad som hänt medan hon sov, men luskar snart ut det och riktar sin ilska mot Jean innan hon beger sig till kyrkan. Greven återvänder hem från midsommarfesten. I panik kommer Jean på lösningen att Julie måste dö. Med Jeans rakkniv i handen går Julie ut från köket, ut i den gryende midsommardagens morgonsol.

Strindberg om Julie kontra Kristin

”Fröken Julies sorgliga öde har jag motiverat med en hel mängd omständigheter: modrens grundinstinkter; fadrens oriktiga uppfostran af flickan; egen naturell och fästmannens suggestioner på den svaga degenererade hjernan; vidare och närmare: feststämningen på midsommarnatten; fadrens bortovaro; hennes månadssjuka; sysslandet med djuren; dansens upphetsande inflytande; nattens skymning; blommornas starka aphrodisiska inflytande; och slutligen slumpen som drifver de två tillsammans i ett lönligt rum, plus den upphetsade mannens tilltagsenhet.” ”Denna mångfald af motiv vill jag berömma mig af såsom tidsenlig! Och ha andra gjort det före mig, så berömmer jag mig af att icke ha varit ensam om mina paradoxer, som alla upptäckter kallas”.

Strindberg har alltså gett fröken Julie och hennes tragiska öde mängder av nyanser. Men Kristin då?! Även hennes liv ställs fullständigt på ända denna natt. Men, enligt Strindberg är Kristin ”alldagsmänniska” och förtjänar därför en annan slags gestaltning.

”Kristin slutligen är en qvinlig slaf, full af osjelfständighet, slöhet, förvärfvad framför spiselden, fullproppad med moral och religion såsom täckmantlar och syndabockar. Hon går till kyrkan för att lätt och vigt på Jesus aflassa sina husstölder och intaga en ny laddning skuldlöshet. För öfrigt är hon biperson och derför skizzerad med afsigt såsom jag gjort med presten och läkaren i »Fadern», emedan jag just ville ha alldagsmenniskor, sådana som landtprester och provinsialläkare äro som mest. Och att dessa mina bifigurer förefallit några vara abstrakta beror på att alldagsmenniskor äro i viss mån abstrakta i utöfvandet af sitt yrke, det vill säga osjelfständiga, endast visande en sida under yrkesförrättningen, och så länge åskådaren icke erfar behof af att se dem från flera sidor, är min abstrakta skildring temligen riktig.”

Kristinvariationer vänder upp och ned på Strindbergs attityd gentemot Kristin och ”alldagsmänniskan” och låter de som sällan syns på affischen träda fram i rampljuset som huvudroller. Med alla nyanser det innebär att vara människa. Oavsett!